Förra lördagen fick min man ett njurstensanfall. Vi åkte in till Sahlgrenska vid 13-tiden och jag var inte hemma förrän 02.30 och maken inlagd.
Varje dag efter arbetet har jag varit där och hälsat på. På tisdagen försökte de spränga njurstenen och det misslyckades.
De har röntgat njuren igen och sett att det inte hände något speciellt med stenen.
Igår kväll blev han plötsligt sämre. Nu har han fått feber och förmodligen infektion i njuren. De satte in starka antibiotika när jag var där igår kväll.
De kunde inte "klämma in" honom för en ny stötvågsbehandling. För hör och häpna, det finns bara en sådan apparat på Sahlgrenska och i Göteborg. Personalen som är utbildade på maskinen arbetar mellan 8-16 på vardagar. Så nu gäller det för personalen att hålla honom någorlunda smärtfri under helgen.
Jag sitter här och tar igen mig lite, för strax ska jag ge mig iväg för att åka och hälsa på honom.
Försöker lägga mig tidigt under helgen och sova så länge som möjligt, för att orka med nästa vecka.
Hoppas att maken piggar på sig snart!
SvaraRaderaDet är ju helt sanslöst att man inte kan göra något bara för att det är helt!
Jag blev i alla fall glad att se att du hade skrivit här på din blogg! Har tänkt på dig!
Många kramar från
Majsan
Hej Majsan!
SvaraRaderaMaken fick komma hem på prov (permission) ikväll. Om han får värk innan kl 08.00 imorgon kan vi åka direkt till avdelningen utan att behöva sätta oss på akuten. Det känns ju lite tryggare.
Kram från Marie